söndag 2 september 2012

Hjälp! Jag gjorde illa Linn + Hjälp! Jag tappar bort en hund

Hjälp! Jag gjorde illa Linn av Jo Salmson
Hjälp! Jag tappar bort en hund av Jo Salmson

Jag var riktigt nyfiken på hur Jo Salmson skulle skriva börja läsa-böcker. Förvisso är det suverän fantasy hon skriver för barn i böckerna om Almandrarna, Tam och Häxfolket just eftersom det är så lättläst men ändå spännande - men steget från fantasy-kapitelböcker till börja läsa-böcker är ändå rätt stort.
Men även i det korta och lätta formatet lyckas hon förmedla en historia. Miljön är väldigt långt ifrån drakarnas och magins värld - vi har hamnat i storstadsmiljö med höghus och lekplatser - men det blir ändå spännande fast mer vardagsspännande med hög igenkänning för barnen. Speciellt de som bor i liknande miljöer kanske? fast kompisproblem och dåligt samvete har väl de flesta barn problem med då och då vare sig de bor i höghus, villasamhälle eller stuga mitt ute på landet...

Hjälp!...böckerna handlar om vardagsliv och vanliga situationer, om att vara modig i sånt som kanske inte är stort och farligt men som ändå är läskigt, om att ha dåligt samvete och skämmas, om modet att ta ansvar för sina handlingar, om att göra fel men ändå liksom fortsätta med livet utan att allting blir total katastrof.

Händelserna i Hjälp! Jag tappar bort en hund inträffar faktiskt direkt efter det som hänt i Hjälp! Jag gjorde illa Linn men de refererar inte till dem och man kan läsa böckerna helt fristående. Jag började med den om hunden och läste om att göra Linn illa sen och insåg ju då varför tanten som ägde hunden låg på sjukhus med bruten arm och varför Linn hade foten i bandage. Men det var ingenting som behövde förklaras när jag började med boken om hunden. Så här ska det vara med börja läsa-böcker - de ska kunna läsas i vilken ordning som helst men sen kan det bli en extra bonus för läsaren att själv veta varför tanten har brutit armen t ex även om det inte står i boken.

I Hjälp! Jag gjorde illa Linn så är huvudpersonen (berättarjaget, vi får aldrig reda på vad han heter) sur på sin annars bästa vän Linn. Hon backade på honom i matsalen så att han tappade sin tallrik men det var ändå han som fick skället och fick torka upp. Sen när han följer med henne hem efter skolan så får han inte spela datorspel ifred - hon ska bara prata med honom och störa och t o m bjuda på glass (ja han är verkligen irriterad...). Han känner att han bara vill knuffa till henne för hon är så jobbig - så han skjutsar iväg med skrivbordsstolen hårt bakåt - över Linns fot som kilas fast. Tårna kommer rejält i kläm och blodet forsar. Linns mamma kommer och tar med Linn till sjukhuset - men det är ingen som skäller på huvudpersonen nu eftersom de tror att det var en olycka. Det var det ju inte - han ville ju faktiskt göra Linn illa, och han har rejält dåligt samvete.

I Hjälp! Jag tappar bort en hund så passar huvudpersonen och hans mamma granntantens lilla hund eftersom hon ligger på sjukhuset. Huvudpersonen har fått lov att gå hem på lunchrasten och gå ut med hunden och tycker det ska bli kul. Men lilla hunden är väldigt stark för att vara så liten och rätt vad det är har hon slitit sig. Och hon smiter rätt ner i källaren där Arvid i femman och hans kompisar har sitt "tillhåll" (föräldrarnas källarutrymme som killarna får vara i). Där vågar han inte gå ner för en gång när en av hans jämnåriga kompisar kom ner där så följde storkillarna efter honom och var arga på honom. Så huvudpersonen lämnar hunden där och går tillbaka till skolan. Åh, vilket dåligt samvete han har för att han lämnade hunden! Det värsta är ju också att mamma har sagt att om det går bra att passa hunden nu så kanske de ska skaffa en egen hund till våren. Det blir det väl inget av med nu...?

Det reder ut sig i båda böckerna. Jag gillar att han faktiskt lär känna Arvid och hans "läskiga" kompisar något och inser att de nog egentligen inte är så farliga. Man kan ju som vuxen läsare tänka sig att storkillarna i elvaårsåldern absolut jagat iväg småkillarna från sitt mysiga tillhåll - hur mysigt hade det varit att sitta där om ett gäng småkillar hade kilat ut och in där också?

Jag ser fram emot fler böcker i Hjälp!...serien.

För vem? 6 - 10 år

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar