fredag 30 september 2016

Norma

Norma började jag lyssna på som ljudbok inför åkandet till bokmässan och lyssnandet på Sofi Oksanen på något seminarium. Det enda jag läst tidigare av henne är Utrensning som jag tyckte mycket om, och det jag nu visste om Norma var att det skulle finnas vissa magiska inslag i den. Magi gillar jag! Spännande! Så det var ju den biten jag mest ville ha när jag började läsa. (fast jag gillade Utrensning när jag läste utan minsta gnutta magi av något slag i den)

Det magiska med Norma, huvudpersonen, är hennes hår. Det växer onaturligt fort, så fort att hon måste klippa det flera gånger om dagen. Men inte bara det - håret speglar hennes eget humör och egna känslor, och banne mig också andras humör och känslor. Det rör sig. Det slingrar sig, det har olika färger, lockar vrider sig, hårbotten kliar och ja, det lever. Som om nu inte detta räckte så kan Norma bara genom att lukta på andra människors hårstrån veta precis vilka de är och deras levnadsvanor (och intag av kemikalier). Och som grädden på moset känner hon av om folk är sjuka - är de riktigt sjuka blir hon själv illamående.

Det här är himla fascinerande, och hade alldeles utmärkt räckt till stoff åt en hel bok för mig. Särskilt som Norma måste hålla alla sina gåvor (eller förbannelser) hemliga. Problemet är att Oksanen vill så mycket mer med den här boken. Väldigt mycket mer. Och hon trycker in alltihop. Förutom Norma och håret har vi Normas mamma, och förhållandet mellan dem bägge. Plus det att Normas mamma precis tagit livet av sig under mystiska omständigheter och Norma försöker ta reda på hur och varför. Plus att vi får en inblick i den världsomspännande handeln med hår. Och i det dagliga arbetet i en hårsalong. Och i det dagliga arbetet i en kriminell organisation. Och, ja just det ja, så handlar det om barnhandel och surrogatmödrar och trafficking också. Och om psykisk ohälsa, eller vad man nu ska säga att Helena har.

Helena är Normas mammas bästa väninna, och om ni tyckte det lät mycket med alla berättelsetrådar ovan så blir det liksom ännu mer när vi börjar prata om alla personer som är inblandade. Det är mamman, och mammans väninna, och väninnans barn, och före detta man, och hans närmaste män och kvinnor och fru, och så mammans före detta man, och medarbetarna på hårsalongen, och Eva som är någon slags tidigare släkting som fortfarande har en hel del att säga till om (magin), och...

Ja. Det blir rörigt. Det blir alldeles på tok för rörigt och för mig faller hela boken isär och jag får aldrig ihop den igen. Först trodde jag det berodde på att jag lyssnade på den som ljudbok där det alltid är lite knepigare att hålla reda på spretiga handlingar och stora persongallerier. Men när jag dessutom lånade vanliga pappersboken och läste lite parallellt i den för att verkligen ge boken en chans så hjälpte inte det. Jag fick fortfarande inte ihop alla trådar till ett helt.

Synd - för Norma själv med det magiska håret tycker jag mycket om, och hade verkligen velat få försjunka i en hel bok om henne och hennes liv och problem.

Titel: Norma
Författare: Sofi Oksanen
Originaltitel: Norma
Översättning: Janina Orlov
Ljudbok - uppläsning: Katarina Ewerlöf
Utg år: 2016
Förlag: Albert Bonniers förlag
Köp den till exempel här eller här

torsdag 29 september 2016

När barnen själva får tipsa om böcker

Jag har ganska nyligen startat ett biblioteksråd i skolbiblioteket där jag jobbar. Förr har jag provat andra sorters biblioteksråd, sådana med representanter från varje klass och regelbundna möten på lektionstid. Men den här gången består biblioteksrådet bara av frivilliga elever, och bara från årskurs sex. (när de sedan slutar sexan får nästa årskull elever ta över) Och detta biblioteksråd träffas bara på rasterna.

Jag har alltså gjort det ganska lätt för mig själv - biblioteksrådet består förstås av det gäng elever som redan hängde i biblioteket på rasterna sedan innan. Men nu får de göra egna saker i bibblan (och hjälpa mig med att sätta ut böcker om de vill)(det vill de ganska ofta)(mvh /kan-dra-mig-tillbaka-från-jobbet-snart). Biblioteksrelaterat pyssel, tävlingar, utställningar och sånt, och de är otroligt entusiastiska. De vill göra allt!



Så det jag gjorde igår var att låta dem själva välja bra böcker de läst och sätta på en boksnurra, med en post-it-lapp på varje bok där de kort skrev varför den var bra. Och biblioteksrådet hänger inte bara i biblioteket på rasterna - de läser massor av böcker också. De hade många böcker de ville tipsa om! Många av deras favoriter var utlånade för tillfället, så listan jag nu satte ihop på några av deras tips saknar många titlar. Men den kan vara ganska kul att läsa ändå? Här är en del av det eleverna själva vill tipsa om:

Men finns ändå av Petter Lidbeck
Glasbarnen av Kristina Ohlsson
Lik på Stadavik av Petrus Dahlin
Flickan utan minne av Petter Lidbeck
Polyhymnias guld av Martin Widmark
Vildhäxa-serien av Lene Kaaberböl
Sigge-böckerna av Lin Hallberg
Nikkis dagbok-böckerna av Rachel Renée Russell
Modemysteriet av Martin Widmark
Älvböckerna av Daisy Meadows
Narniaböckerna av C.S. Lewis
7 sorters kakor - receptbok
Noaböckerna av Kirsten Ahlburg
Mia & Metteböckerna av Jörn Jensen
Klass 1b-böckerna av Helena Bross
Vems katt, och Solgatan 1-böckerna av Helena Bross
Demondeckarna av Johan Sjöberg
Happy av Lin Hallberg
Tarzan och jag av Pia Hagmar
Heartlandböckerna av Lauren Brooke
Spiderwickserien av Holly Black
Rida på Golden av Ingrid Frimansson
Märtaböckerna av Erika Eklund Wilson
PAX-serien av Åsa Larsson & Ingela Korsell
Skola i skräck av Thomas Halling
Månfågel av Ingelin Angerborn
Kusinerna Karlssonböckerna av Katarina Mazetti
Zäta och sjukhusets hemlighet av Elsie Petrén
David och Larissa-böckerna av Martin Widmark
Dalslandsdeckarna av Pia Hagmar
Femböckerna av Enid Blyton




onsdag 28 september 2016

Ralphs party

Jag hade inte läst något av Lisa Jewell tidigare, och så var det så fint att hon skulle komma till bokbloggarrummet på Kulturkollos feelgoodmingel på Bokmässan. Jag skulle träffa henne! Och alldeles före det skulle jag gå på ett seminarium där hon pratade med Mhairi McFarlane, som jag å andra sidan har läst allt av. Det kändes helt klart som att det var på plats att läsa något av Lisa Jewell före allt detta. Inte för att hon skulle bry sig om ifall en darrande, introvert bokbloggare i hennes närhet på det där minglet hade läst hennes böcker eller ej - men för att jag brydde mig och ville ha någon hum om hur hon skrev.

Så jag kastade ut frågan till mina kulturkollo-kollegor som tillsammans är specialister på all världens litteratur om vilken Jewell-bok jag skulle läsa? Och fick ungefär lika många svar som kollomedlemmar... Hon kan skriva lättsamt, och hon kan skriva svart, och hon kan skriva om familjetragedier och hon kan dra åt deckare tydligen. Valet föll dock på Efter festen, men för att få ut allra mest av den behövde jag (tyckte jag själv) ha läst debutboken Ralphs party först, eftersom Efter festen handlar om hur det egentligen är med det där "lived happily ever after" i en rå verklighet och det är i Ralphs party som Ralph och Jem träffas och blir kära.

Japp - min vana trogen har jag återigen skrivit alldeles för mycket innan jag kommer till sak. Hur gillade jag Ralphs party då? Helt OK, men inte mer. Handlingen i extrem korthet är att Ralph och Smith delar lägenhet, och så flyttar Jem in hos dem. Först blir hon ihop med Smith i ett förhållande som mest verkar bekvämt, och så går Ralph i bakgrunden och är olyckligt kär i Jem. Men så småningom blir det ordning på saker och ting och Jem fattar att det är Ralph som är den ende och rätte. Det finns en hel del fina detaljer, så som chiliätartävlingar, oljemålningar av blommor och toalettvanor. Och miljön är London - jag älskar miljön!

Det som kunde tagits bort är en sidohistoria om ett grannpar i huset - Karl och Siobhan - vars förhållande knakar i fogarna. Visst, det är en ganska intressant story i sig, men den är liksom inpressad i Ralph-och-Jem och hör dåligt dit. Den kunde fått en egen bok? Siobhan är trots allt min favoritkaraktär i hela boken trots sin viktnoja (älskar när hon får fundera över kroppsbehåring). Men här fyller den ingen egentlig funktion.

Helt OK, och jag har nu börjat läsa Efter festen (och träffat Lisa Jewell). Rapport snart i ett blogginlägg nära dig!

Titel: Ralphs party
Författare: Lisa Jewell
Originaltitel: Ralph's Party
Översättning: Marianne Mattsson
Utg år: 1999
Förlag: Albert Bonniers Förlag/Månpocket
Köp den till exempel här eller här. Verkar inte att finnas att köpa på svenska längre, men kolla på ditt bibliotek!


torsdag 22 september 2016

Naondel

Det börjar med Kabira. Kabiras röst, Kabiras berättelse och Kabiras kärlek som egentligen är upphov till allt det andra. Sedan läggs andra röster och berättelser till en efter en - lite som när blommor plockas en efter en och fogas till en bukett som blir ett vackert och brokigt helt. Alla rösterna tillhör kvinnor, och alla kvinnorna kommer till den platsen Kabira lever på, och Naondel är kärnan i hela berättelsen (men jag säger inte ett ljud till om Naondel).

Detta utspelar sig i samma värld som Arra, Anache och Maresi (som jag alla tre tyckt väldigt mycket om), och är en slags prequel till Maresi. Vi får ursystrarnas berättelse, de som en gång grundade Röda klostret på ön Menos.

Först Kabira, alltså, som blir kär i visirens son Iskan. Han är vacker, kommer att bli rik och mäktig, och givetvis kommer han att vilja gifta sig med Kabiras syster Lehan som är så vacker? Kabira är ju bara trevlig och rolig att prata med, det är inte lönt att hon blir kär i Iskan. Men om hon visar honom det finaste och viktigaste i sitt liv då? Anjis källa, som alltid funnits på familjens ägor och som alltid skötts om av familjens kvinnor. Anji har hemligheter, och Kabira är den som inte bara sköter om källan utan också vet om alla hemligheter. För att på något sätt få Iskans uppmärksamhet så berättar hon dem för honom. Det gör väl inget?

Det är alltså där det börjar. Snart sitter Kabira inlåst i Iskans harem, och där kommer hon att sitta i fyrtio år. Andra kvinnor kommer dit, och det är deras berättelser vi får höra allteftersom de kommer med (men berättandet går även tillbaka till dem som redan haft ordet). Tillsammans ger de oss berättelsen ur många perspektiv - en historia om förtryckta kvinnor och män som missbrukar både makt och förtroende, men också om systerskap och vänskap och hopp. Ibland riktigt plågsamt otäckt att läsa men eftersom jag har läst Maresi vet jag om att den där kvinnofristaden finns någon gång i framtiden även om jag ibland nästan inte tror på att de här kvinnorna kommer att nå dit.

Det är galet bra. Det är som bra körsång där alla röster behövs och det hela lyfter till en helt ny nivå. Älskar Naondel, och vill verkligen läsa mer av Maria Turtschaninoff (fast nu har jag läst allt, så får vänta på att hon skriver mer om Maresi...)


Titel: Naondel
Författare: Maria Turtschaninoff
Utg år: 2016
Förlag: Berghs
Köp den till exempel här eller här

onsdag 21 september 2016

Björnstad

Det jag visste om den här boken var att den skulle vara lite svartare och allvarligare än Backmans tidigare, och jag var nyfiken på hur det kunde bli. Egentligen tycker jag att de tidigare böckerna innehåller mycket allvar och svärta, fast skildrat genom humor och skruvade karaktärer, så hur allvarligt kunde det bli?

Rejält svart, visade det sig. Här finns många kantstötta människor, här finns barn som far illa och vuxna som blivit svikna av livet, här finns sorg och uppgivenhet, kriminalitet och våld. Och det som händer i Björnstad mellan två ungdomar ställer allt på sin spets och visar en hel del fula sidor av människor och rätt otäck mentalitet, så allvarligt och svart - ja.

Händelserna i centrum är att Björnstads juniorlag i hockey ska spela semifinal i sin serie, och går det bra för dem där, och vidare i finalen kan det innebära en positiv utveckling för hela Björnstad. Självklar stjärna i laget är Kevin som lägger ner hela sin själ i träning och hockey. Runt juniorlaget finns resten av klubben, där gamle A-lagstränaren Sune ska avskedas till förmån för den yngre juniorlagstränaren David. Styrelsen tvingar sportchefen Peter Andersson att genomföra det hela, och Peter är sjuk av oro för det, och för den där semifinalen, och för annat. Hans fru Mira bekymrar sig för hur hon ska räcka till med allt i livet - toppjobbet som advokat, att vara mamma och att vara sig själv. Dottern Maya är femton och går mest och sneglar på den där Kevin i juniorlaget. Men det finns många fler, många viktiga personer och det är många händelser som hänger i varandra så allra mest är det här berättelsen om en stad. En stad som hamnar i kris.

Det jag kan tycka är att det nästan blir för mycket svärta och trasighet, nästan så att det inte finns några människor kvar som inte sörjer eller är förtvivlade eller löser allt med våld eller är maktgalna eller... Var är de vanliga och för det mesta lyckliga människorna? Eller är det bara jag som tror på att de finns?
För mycket blir det också av hockeyn - sorry, förlåt och ursäkta, men jag är så totalt ointresserad av hockey, eller av sport överhuvudtaget. Det är säkert inte nödvändigt att gilla hockey för att gilla den här boken - det är inte en bok om hockey, jag fattar det - men det hade gjort det lättare eftersom boken är fullproppad med hockeytermer, regler, spelsituationer som jag inte begriper, och fullständigt genomsyras av en kärlek till en sport som jag inte kan förmå mig att dela, och jag känner mig lite utanför där.

Sedan saknar jag faktiskt humorn och det lite skruvat knäppa från Backmans tidigare böcker. Nu läser jag och hamnar konstant på ledsen-och-arg-nivån, men känner mig nästan manipulerad och vet precis när författaren vill att jag ska dra efter andan och få den där klumpen i halsen. Jag ville ha berg-och-dal-banan med humor och fniss, och så sedan bang! en helt oförberedd formulering eller något avslöjande som välter allting överända och får mig att gråta eftersom jag är helt oförberedd. Så blir det aldrig i Björnstad. 

Men som han kan skriva, den där Backman. Så precis om föräldraskap och viljan att skydda sina barn mot allt ont, och förtvivlan när man inser att det inte går. Så fint han fångar de där ögonblicken som gör livet värt att leva - målet i matchen eller segerkänslan eller stunderna av innerlig vänskap eller vad det nu kan vara. Det är bra!

Titel: Björnstad
Författare: Fredrik Backman
Utg år: 2016
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här

fredag 16 september 2016

Minns mig som en ängel

Så var det deckardags på ljudboksfronten - länge sen jag lyssnade på det på väg till och från jobbet. Den här serien hade jag inte provat men blivit lite nyfiken pga att jag visste det skulle bli en hel del universitets- och litteraturvetarmiljö.

Helena Waller är forskare i litteraturvetenskap vid Västgöta universitet (miljön är alltså inte bara universitet utan också Skövde och trakterna därikring), extraknäcker en hel del som talskrivare och sitter dessutom i styrelsen för en litterär stiftelse.

Det är när den styrelsen har ett möte på Bjertorp slott som en av styrelsemedlemmarna hittas död. Den döda är Karen Jensen, också litteraturforskare med Karen Blixen som specialitet, och exakt hur hon dött är rätt oklart. Några nätter senare får Helena Waller ett telefonsamtal mitt i natten från en okänd person som i stället för att prata spelar upp en operaaria i telefonen, från en opera som betydde mycket för både Karen Blixen och Karen Jensen. Inte bara Helena får ett sådant mystiskt telefonsamtal, utan samtliga medlemmar i styrelsen har fått dem. Och inte bara det - några får brev indränkta i Karen Jensens parfym.

Lägg så till en hel del dramatik kring Svenska akademins val av nästa nobelpristagare, och rykten om att det finns en läcka som avslöjar vem det kommer att bli långt före det offentliga tillkännagivandet sker, och att Helena Waller blir inblandad i detta, lägg till en landshövding med mindervärdeskomplex, en litteraturprofessor med höga tankar om sin egen poesi, en illa omtyckt anställd på ett äldreboende som blir ihjälslagen med en stekpanna, en pensionärsresa till Danmark och lite annat smått och gott så borde det väl bli en perfekt blandning av finkultur, litteraturvetenskapliga högdjur, spänning och feelgood?

Nä. Det blir inte det. Den här boken griper aldrig tag i mig - det blir alltför mycket plåtter med många inblandade personer som jag aldrig riktigt lär känna någon av dem. Inte heller tycker jag det är särskilt spännande med själva mordgåtan eftersom utredandet av det sker liksom lite i utkanten, av polisen. Helena Waller själv funderar över mordet och blir indragen i det, men löser inga gåtor själv. Så kan det förstås också vara i deckare (tänk bara på Ruth hos Elly Griffiths som ju "bara" är arkeolog) - men här blir det aldrig spännande. Det som borde vara spännande och intressant i stället - karaktärerna och relationerna - fångar mig alltså inte heller. Uppläsaren funkade inte heller för mig - tycker hon betonar meningar konstigt så att betydelsen förändras och dramatiserar på ställen när det inte riktigt blir bra. Jag lyssnade klart, men tankarna vandrade iväg åt andra håll alltför många gånger pga tyckte det var ointressant. Så det inte blir några fler Helena Waller-böcker för mig.


Titel: Minns mig som en ängel
Serie: Helena Waller #1
Författare: Kristina Appelqvist
Ljudbok - uppläsning: Maria Lyckow
Utg år: 2014
Förlag: Piratförlaget
Köp den till exempel här eller här

torsdag 15 september 2016

Finns det en, finns det flera

Den här har jag längtat efter att få läsa! Och när jag väl fick den i min hand och tiden att sätta mig ner med den så tog det väl ungefär ett dygn tills jag hade läst klart den. Mhairi McFarlane skriver med ett sug och ett driv som gör att det inte går att sluta läsa, och det är stortartad underhållning.
Ändå är detta den av McFarlanes böcker jag blivit minst golvad av - och det säger ju en hel del om hennes lägstanivå att jag ändå slukläste slut den på ett dygn...?

Edie lever precis det liv hon vill ha, i egen lägenhet i London och med jobb som copywriter på en reklambyrå där de anställda gärna umgås med varandra efter arbetstid också. Hon har någon slags underförstådd affär med en av de andra anställda - Jack. De dejtar inte, men chattar med varandra och har kommit så nära varandra att Edie bara väntar på något slags tecken från honom på en fortsättning. I stället flyttar han ihop med sin flickvän Charlotte, och inte bara det: hela boken börjar med att Edie är gäst på Jacks och Charlottes bröllop, och försöker hålla god min fast hon inte fattar någonting. Hur kan det vara så att han väljer att gifta sig med Charlotte? Efter allt som skrivits och sagts mellan honom och henne själv?

Men när Edie är ensam ute i bröllopsfestens trädgård kommer Jack dit - och kysser henne. Och innan Edie hinner fatta vad som händer har bruden Charlotte sett dem. Stor dramatik förstås, alla är arga och Edie är den som får skulden för allt. Hon hatas på reklambyrån, hängs ut i alla sociala media och har plötsligt ingen som står på hennes sida. Hon flyr till sin hemstad Nottingham där hon tvingas bo med sin taggiga syster och pappa i föräldrahemmet. Anledningen till att det blir Nottingham och det av henne avskydda hemmet är att hon som utväg av sin chef får ett jobb där hon ska spökskriva en mycket känd filmskådespelares biografi. Det är Elliot Owen, killen alla tjejer blir kära i vid första ögonkastet och med ett ego som troligen är större än Jupiter.

Jag älskar att läsa om Edies gräl med systern Meg, om grannen Margot, om den extremt burduse regissören Archie. Jag gillar den svärta Edies familjehistoria ger åt boken, och jag gillar att McFarlane använder sig av det sociala livet på facebok och instagram. Det som inte når ända fram för mig är kärlekshistorien mellan henne och Elliot - jag ser inte riktigt vad det är som gör att de blir kära i varandra. Han är alldeles för felfri och reko för mig, och det hela blir lite för mycket av kolla-han-är-en-människa-trots-att-han-är-superkändis. Plus att jag inte riktigt får några wow-moments, som jag har vant mig vid att få från McFarlane.

Ändå är det, som sagt, väldigt hög nivå på det här, och går inte att sluta läsa-faktor, och många karaktärer att gilla. (Louis glömde jag nämna ju, killen som jag definitivt inte gillar men älskar att avsky)

Jahapp - bara att sätta sig att vänta på nästa McFarlane-bok då. Längtar!


Titel: Finns det en, finns det flera
Författare: Mhairi McFarlane
Originaltitel: Who's That Girl?
Översättning: Villemo Linngård Oksanen
Utg år: 2016
Förlag: HarperCollins Nordic
Köp den till exempel här eller här