tisdag 28 november 2017

På andra sidan reglerna

Jag har läst och gillat alla Emma Granholms tidigare böcker, så klart jag läste nya På andra sidan reglerna också. Och den är lätt att läsa med en handling som direkt suger in mig:

Lukas föräldrar har fått för sig att de ska lämna Stockholm och flytta till någon jämra no-name-plats på landet. OK, OK, den heter Vintlunda, men känns som en så-här-vet-alla-stockholmare-att-det-går-till-i-skogen-plats. Lukas tvingas att flytta med, och därmed lämna alla sina finfina kompisar och allt man kan göra i stan bakom sig. Nu väntar sysslolöshet och inskränkthet och några års elände innan gymnasiet slutar och han kan flytta tillbaka till civilisationen igen.

Nä, OK, det är inte Vintlunda v/s Stockholm som är grejen i den här boken, men den här bloggaren blir så trött på ännu en trött SSSStan (ja, med fyra stora S) Är Bättre Än Lilla Samhället-beskrivning. Tänka sig, bara 2-3 pizzerior? En gymnasieskola? Biografer som bara visar de största spelfilmerna? Ack. Inte konstigt då att folk blir inskränkta och ägnar sig åt näthat? (som i stället är det boken ägnar sig åt)

Nå. Det blir inte riktigt så farligt i skolan som Lukas hade befarat. Han får direkt hänga med Dante och Bill, Amanda och Katta, innegänget, och blir bjuden på fest redan första fredagen. Allt frid och fröjd. Till festen kommer dock även Olivia, tjejen som han sett gå för sig själv i skolan, iklädd hafsiga kläder och hängande axlar (och när han frågat någon om varför hon är så ensam fått till svar att "Olivia har bara sig själv att skylla"). Nu är hon sminkad och fixad, klädd i kort klänning, suger i sig en stark drink som om den vore flädersaft och drar direkt in Lukas på toaletten för att ha sex med honom.

På måndagen är allt som vanligt igen - Olivia går för sig själv i trista, fläckiga kläder. Vi får läsa mer om hennes liv, som är vedervärdigt med sömnlösa nätter, eftermiddagar fyllda av läxläsning för vad ska hon annars hitta på, samt av näthat riktat mot henne själv. Skickat av alla i klassen, alla på skolan, alla... även sådana hon inte känner. "Vidriga hora" är väl det mildaste som står i alla meddelanden hon  får.

I Vintlunda är gymnasiet mest en fortsättning på högstadiet, med samma människor och samma sociala roller som förut. Eftersom Lukas nu kommer ny så vet han inte vad det är som har hänt, varför Olivia är som hon är. Men... han tar reda på det. Och tar tag. Ifrågasätter. Ställer mot väggen. Rör runt. Heja Lukas.

Ämnet i På andra sidan reglerna är angeläget, och det är bra att läsa något som får en att fundera på det sociala spelet i skolan, invanda roller och sånt som kan brytas.

Men.... här blir det lite övertydligt. Och Lukas är bara waaay to much, så himla redig och rak att jag inte tror på honom. I förlängningen är det också så att alla som är med Lukas också är så himla helylle och gör allt rätt, har sunda åsikter och intressanta intressen (och dricker måttligt med alkohol också förstås) (särskilt de gamla vännerna från Stockholm när de kommer på besök, de är samtliga av Den Rätta Sorten Utan Några Fel Alls). Jag har svårt att tro på någon av ungdomarna i boken, faktiskt, de är lite för svartvita. Och konflikter som fått byggas upp under många år är svåra att lösa med ett "förlåt-jag-gjorde-fel-är-allt-OK-nu?"

Ändå... det går lätt att läsa, ger en del tankar, och så här: läs den här för att kunna diskutera hur en sådan här situation hade kunnat vara på riktigt? Hur agera? Hur överleva? Hur undvika?

Hm. Jag är kluven. Beror säkert på att jag bor i en håla på över 60 mils avstånd från SSSStan, en håla där det bara finns EN pizzeria i byn och INGET gymnasium utom på bussavstånd. Vi har iiiiinget att göra på fritiden så därför sitter vi alla våra vakna timmar och längtar bittert och avundsjukt efter att få bo i SSSStan där allt händer och de Ärliga och Rakryggade Människorna bor.

Titel: På andra sidan reglerna
Författare: Emma Granholm
Utg år: 2017
Förlag: Alfabeta
Köp den till exempel här eller här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar