Flickan med gåvorna

När jag hade börjat läsa den här vaknade jag på natten av mardrömmar. Fullt av zombies invaderade huset jag befann mig i och hade forcerat staket och ytterdörr, bara den tunna myggdörren vi har innanför den fanns kvar som barriär, och de klapprade med tänderna åt mig och trängdes bakom det där tyget... Heh. Jag har ganska sällan mardrömmar numera, och om jag har det handlar de oftast inte om spöken och sånt utan mer om vardagligare läskigheter. Så man kan anta att den här boken kröp innanför skinnet på mig med sina "hungriga" som alla människor som smittades av zombiesmittan kallas, och som numera ränner runt på städernas gator och letar kött att äta?

Alltså, ja. Början på boken gjorde det, och det var där jag gillade läsningen bäst. Vi får läsa om Melanie, som döptes till Melanie eftersom det var det namn som stod överst på listan med flicknamn när hon kom till stället där hon nu är. Hon har inga ord eller minnen från tiden före. Men nu består hennes liv av en cell, en korridor, ett klassrum och så lektioner med olika lärare i det där klassrummet. Fröken Justineau är favoriten, och dagarna med henne de bästa dagarna. Sämsta dagarna är söndagarna när det ska ätas och duschas.

Just det här med att jag som läsare sakta får förstå vem och vad Melanie är, och om världen och de hungriga, och hur livet ser ut för de som ännu inte smittats av zombiesmittan - det är precis sådan läsning jag gillar. Därför vill jag inte skriva för mycket om vad som händer och det jag sakta får veta (men äckelvarning på maten Melanie och de andra som bor där får: en skål med larver... bluääärgh på det).

Jag gillar resten av boken också, men den innebär inte så många fler avslöjanden utan handlar mer om karaktärsutveckling. Melanie är lite för mycket för mig - hon är så redig och klok och förståndig. Mer gillar jag praktiske sergeant Parks och (faktiskt) doktor Caldwell, som verkligen tror på det hon gör även om det hon gör är... tja, inte OK?

Och zombiegrejen då? Är det mycket blodskvätt, hjärntuggarfest och splatter? Njae... det förekommer men är definitivt inte viktigast. Den här boken påminner mig mycket om Varma kroppar som också skriver om tänkande zombies med känslor och som kämpar emot det där rivande måste-äta-hjärna-nu-suget. Mer funderingar om mänsklighet, medmänsklighet och etik än action och hjälteinsatser.

Så - gillar gör jag, men glad av läsningen blev jag inte. Det är ju inte den sortens bok. (så fick raskt kurera mig med lite romance direkt efter... återkommer snart med rapport om a well-muscled duke)

Titel: Flickan med gåvorna
Författare: M.R. Carey
Originaltitel: The girl with all the gifts
Översättning: Johanna Svartström
Utg år: 2016
Förlag: Ordfront
Köp den till exempel här eller här