tisdag 29 mars 2016

Trollkarlens hatt

Nackdelen med att lyssna på muminböckerna som ljudböcker är (som jag nog har skrivit redan) att man inte får se de fina illustrationerna. (och fördelen är förstås att man får lyssna på Mark Levengood när han läser så där perfekt som bara han kan) Alltså satte jag mig nu när jag skulle skriva det här inlägget en stund och bläddrade igenom pappersboken för att se på illustrationerna. Och när jag gjorde det så hittade jag alla de ställen i boken som jag hade tyckt så mycket om att höra, och påmindes igen om alla figurerna som bor i Mumindalen. Det är många av dem som dyker upp i Trollkarlens hatt och jag har svårt att välja min favorit. Ena stunden är det hemulen, andra är det den lätt introverte bisamråttan, eller så är det Snusmumrikens lugn. Eller hattifnattarna... älskar dem och deras mystiskhet. För att inte tala om stackars Mårran som skrämde slag på mig när jag var liten.

Trollkarlens hatt är mycket episodisk - det är nästan så att varje kapitel är en egen berättelse. Visst, trollkarlens letande efter Kungsrubinen, och hans hatt som ställer till det med olika magiska krångligheter går lite som en röd tråd genom boken - men det är ju inte för den spännande handlingens skull jag läser muminböckerna, och särskilt inte den här. Nej, det är för de små kloka och roliga funderingarna och livsfilosofiska uttalandena jag läser. Sådant som hemulens förtvivlan när han är färdig med sin frimärkssamling. Den är inte rolig längre när den är färdig. Snusmumriken konstaterar att han ju inte längre är en samlare utan en ägare, och det är inte samma sak. Sedan blir hemulen helt lycklig igen när han påbörjar en ny samling, det som ska bli ett herbarium. Om vi får alla drömmar och mål uppfyllda - vad ska vi då drömma om? Vad ska vi sträva mot?

Jag skulle förresten väldigt gärna vilja ha en muminmugg med bisamråttan på, för alla de dagar jag vill gå och muttra över "alltings onödighet", men det finns inte ännu. Hoppas han står på tur snart - jag har sett att till och med Förfadern finns på mugg nu så varför inte bisamråttan?


Titel: Trollkarlens hatt
Författare: Tove Jansson
Ljudbok - uppläsning: Mark Levengood
Utg år: 2007
Förlag: Bonnier Audio
Köp den till exempel här eller här

4 kommentarer:

  1. Det är ju himla lustigt också när man läser Muminböckerna, då *måste* tydligen ens inre röst helt plötsligt prata klingande finlandssvenska. I alla fall i mitt huvud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är därför det blir så fiffigt att lyssna på Mark L - finlandssvenskan fyller hela insidan på huvudet och min inre röst håller sig lugn :)

      Radera
  2. En Bisamråttemugg hade inte varit helt fel...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?! Sedan jag skrev inlägget har jag faktiskt fått den där muggen med Förfadern iallafall. Jättefin!

      Radera