fredag 26 februari 2016

All the Light We Cannot See

Litterära priser och hyllningar och rekommendationer och andra världskriget och en ädelsten med en förbannelse...jo, mina förväntningar var mycket, mycket höga på den här boken.

Vartannat kapitel läser jag om blinda flickan Marie-Laure som lever med sin far, som flyr från Paris när tyskarna kommer, som med skavsårstrasiga fötter kommer till Saint-Malo där det luktar hav och där hon och pappan får bo i pappans farbrors hus. I Marie-Laures berättelse är det dofter och känselintryck, si och så många steg till bageriet, röster och faktiskt många personer med oändligt tålamod och stor pedagogik. Särskilt pappan: låssmeden och modellbyggaren.

Och i vartannat kapitel är det Werners berättelse, den föräldralöse, vitblonde lille killen som är oerhört begåvad i matematik, fysik och elektronik men som är dömd att som alla andra pojkar i gruvområdet i Tyskland där han bor gå ner och arbeta i gruvorna den dagen han fyller femton. Fast nej - han lyckas hitta en annan väg, en väg där han får använda sin begåvning, bygga och laga radioapparater och göra komplicerade beräkningar. Men priset för att kunna göra det är mycket, mycket högt - han måste lära sig att stänga av alla känslor.

Och så har vi då den där ädelstenen, Sea of Flames, som ger sin ägare evigt liv men som ändå bär på en förbannelse. Och vi har en tysk hög officer som också är ädelstensexpert vars hela liv och existens går ut på att få lägga händerna på denna ädelsten.

Berättandet växlar även mellan olika tider - början av kriget och så de dagarna när de alllierade bombade Saint-Malo. Det skulle kunna bli ganska hoppigt med alla perspektivskiften (och mycket korta kapitel) men det blir det inte.

Däremot måste jag tyvärr säga att mina förväntningar inte infriades - boken lämnar mig med ett ganska ljummet "Jaha...?". Visst - jag känner att språket är fint, att det hela är gripande, och att det är ännu ett nytt sätt att berätta om andra världskrigets fasor och vad det gjorde med människor, om människors ondska men också om att det finns godhet där man kanske inte väntar sig det. Men... den är skriven på ett sätt som inte berör mig. Det är gestaltning och dialog, och så lämnas mycket till läsaren att själv förstå, känna och fylla i, och ibland kan jag uppskatta den sortens litteratur. Men här funkar det inte för mig, det griper inte tag.


Titel: All the Light We Cannot See
Författare: Anthony Doerr
Utg år: 2015
Köp den till exempel här eller här

4 kommentarer:

  1. Fick den där i julklapp och tänker mig den som sportlovslektyr. Till skillnad från dig så har jag inga förväntningar alls eftersom jag aldrig hört talas om den tidigare. Och låga/obefintliga förväntningar kan vara av godo :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är absolut bäst när man inte har några förväntningar alls på en bok.

      Radera
  2. Köpte den på bokrean. Nu sänkte du mina förväntningar och det är bra :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är nog bara bra, ja! Och tänk att den redan är med på bokrean - det var ju alldeles precis den kom ut på svenska tycker jag.

      Radera