torsdag 22 januari 2015

God jul (är jag nu helt förvirrad? nejdå...)

Det är  ingen hyfs på mig alls. En bok som heter God jul borde förstås läsas i december. Men jag beslöt mig för att ta en modig walk on the wild side och läsa den i januari.

Allra först försökte jag mig på att lyssna på den som ljudbok. Det är författaren, Jonas Karlsson, själv som läser, och han läser bra. Men den här kunde jag inte lyssna på som ljudbok - jag gav upp efter någon timme bara. Det här är nämligen den sortens text jag måste läsa snabbt, och med en ljudboks makliga uppläsning stod jag inte ut med den. Jag hoppade raskt över till pappersboken, och trivdes mycket bättre.

Vad är det för texter som jag måste läsa snabbt, då? Det är ju ingen spännande bok, detta? Jo, det är när det är mycket dialog, och när det är pinsamma situationer, eller när alltihop får det att krypa i mig av obehag fast jag ändå vill läsa mer om det. Som den här.

God jul utspelar sig i det stora kommunhuset. Kommunledningen har ett möte, och mot slutet pratas det om det skulle kunna hittas på något festligt inför den stundande julen. Något som helst inte kostar några pengar men ändå sprider julstämning till kommuninvånarna. När kommunalrådet Bror sänker sig till att faktiskt delta i den här diskussionen (som ju egentligen inte är särskilt viktig, va?) och kommer med ett förslag så antas det direkt. Förslaget är att placera adventsljusstakar i kommunhusets fönster så att de bildar texten "God jul".

Detta visar sig vara ohyggligt svårt att genomföra i praktiken. Först är det tänkt att det hela ska genomföras i hemlighet, så att personalen ska nås av julhälsningen i fönstren som en överraskning när de kommer till kommunhuset. Men efter ett antal uselt genomtänkta mailutskick och möten så förstår kommunhusets personal ingenting. Varför ska vissa ha adventsljusstakar och inte andra? Har det med eventuella uppsägningar att göra? Även om det ryktet så småningom avskrivs så är det helt otroligt hur krångligt och svårt det är att få dit de där jämra ljusstakarna på de rätta platserna.

Jonas Karlsson har fångat kontorsmiljön på pricken. Rangordningen, konkurrensen mellan avdelningarna, de missuppfattade mailen, mötespratandet, skitsnackandet, personerna... och så skruvar han åt det där några varv. Trots överdrifterna är det ändå igenkänning för alla som jobbar eller har jobbat i en liknande miljö - på något sätt är det ändå så här det är. Små saker som kan få onödigt stora proportioner - här är det ljusstakarna, men det kan handla om placeringen av skrivborden i en öppen kontorsmiljö, vilken avdelning som får fruktkorgen först eller vem det egentligen är som har ansvar för att glödlamporna blir utbytta på toaletterna. Eller det här med att något som för några känns som en god idé och ett roligt projekt kan kännas som ytterligare något "de där uppe har hittat på att vi måste göra och när är det tänkt att vi någonsin ska kunna hinna med att göra vårt jobb, va?". Eller alla de där flosklerna som Jonas Karlsson har hämtat upp och låter sina karaktärer svänga sig med i var och varannan mening. Ni vet: "jag hör vad du säger...", "förankra hos personalen", eller "showing vs telling"...

Så jag känner igen, och fnissar - men måste göra det i pappersboksform, så att jag kan läsa snabbt, snabbt när det blir pinsamt och jobbigt, och när jag bara vill skrika åt alla inblandade att "hur svårt kan det VARA?"

Titel: God jul: en berättelse
Författare: Jonas Karlsson
Utg år: 2013
Förlag: Wahlström & Widstrand
Ljudbok - uppläsare: Jonas Karlsson
Köp den till exempel här eller här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar