onsdag 5 mars 2014

Legenden om Kråkan 1: Den brinnande staden


Legenden om Kråkan är en bok i en genre jag är alldeles särskilt förtjust i – när man på ett smart sätt blandar fantasy och sci-fi. Jag vet faktiskt inte om den har något namn. Sci-fantasy?? Men grejen är i alla fall att det hela ska utspela sig i en miljö som är långt bortom någon slags apokalyps, och att det ska finnas rester och ruiner av ett högteknologiskt samhälle liknande vårt eget, men att folk sedan länge glömt hur tekniken skulle användas och numera tror att det är magi. Ett lysande exempel på sådana böcker är Lotta Olivecronas Vren-serie (börjar med De glömda rummen). Och nu som först har jag upptäckt denna trilogi, Legenden om Kråkan, som kom redan 1998. Har bara läst första boken i serien ännu, Den brinnande staden, men kommer så fort som möjligt läsa de två återstående: Det heliga ordet och Den bindande kronan.

Först när jag läser känns det som en fantasybok typmodell 1 A: en magiker och hans lärjunge är ute på vandring. Jag älskar oftast fantasyböcker typmodell 1A, så jag läser förstås vidare. Magikern, Gelan, är en så kallad relikmästare (hela serien heter på engelska The Relic Master, låter mer fantasy-häftigt än Legenden om Kråkan faktiskt), men när han ganska snart plockar fram sina omhuldade reliker ur packningen förstår jag raskt att det är urgamla tekniska prylar från något försvunnet samhälle: Ett rör som man kan titta igenom och då på ett magiskt vis kan se ställen långt borta. En armband med en dosa utsmyckat med små knappar – när man trycker på knapparna så skimrar siffror på dosan. Och annat - till och med saker som kan explodera.

Gelan och hans lärjunge, Raffi, vandrar vidare och jag får veta mer. Relikmästarna och deras Orden är utrotade och förbjudna, och Gelan och Raffi lever i ständig flykt från några som kallas Vakten och som har tagit över världen. Jag förstår också att det är något som är på tok med Gelans ”magi”, att han rent bokstavligen har blivit utbränd på något sätt. Och det är här det märkliga börjar – magi? För i den här boken och världen är det inte bara kvarlämnade teknologiska prylar som verkar som magi för människorna. Nej, det finns också riktig magi, som på något sätt har uppstått i kölvattnet efter den där försvunna civilisationen. Raffi håller på att lära sig. Det är vädermagi, illusionsmagi men också att kunna känna och faktiskt prata med träd och natur. Hur kan det finnas magi? Tillbaka till fantasybok typmodell 1A, alltså. Jag bara måste läsa vidare för att få veta hur allt blev som det blev.

Målet för resan är den gigantiska och totalförstörda ruinstaden Tasceron där allt numera är svart, fullt med rök, monster och elaka människor. Plus att det djupt i marken under staden fortfarande brinner. Gelan är på ett ständigt miserabelt humör pga "utbrändhet" (stackars, stackars Raffi som ofta blir utskälld efter noter) och har fått för sig att han skulle kunna bli frisk genom att hitta glömda hemligheter någonstans i Tasceron.

Jag gillar verkligen det här. Det är så mycket mer än de dyrbara ”relikerna” – det är diverse härliga karaktärer de möter, twister, kul magi och allt som ska till för att jag ska sträckläsa en fantasybok.

Titel: Den brinnande staden
Serie: Legenden om Kråkan, bok 1
Författare: Catherine Fisher
Orginaltitel: The Dark City/Book of the Crow (Relic Master book 1)
Översättning: Ylva Spångberg
Utg år: 1998
Förlag: Bonnier Carlsen
Köp den till exempel här eller här (finns bara att köpa på engelska, men svenska översättningen finns på bibliotek)
För vem? 12 år och uppåt

Det här inlägget publicerade jag ursprungligen på LitteraturMagazinet


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar