fredag 5 juli 2013

Winter's Heart

Jag fortsätter mitt stora läsprojekt dra-igenom-hela-Wheel-of-Time. Det handlar inte längre om omläsning. Ändå skriver jag detta och kommande inlägg om Wheel of Time som om det vore en re-read jag gjorde, dvs jag skriver dem smockfulla med spoilers. Jag tänker att de enda som eventuellt är sugna på att läsa inlägg om exempelvis bok 9 och 10 i en gigantisk fantasyserie är sådana som redan har läst dem och vill veta vad någon annan tyckte, eller känna sig lite nostalgiska eller så.
Därför alltså denna SPOILERVARNING. Jag kommer ogenerat att avslöja mycket av vad som händer i boken.

Efter att gäspande ha pressat mig igenom The Path of Daggers blev jag helt omruskad av att sätta igång med Winter's Heart. Här händer det ju grejer! Sånt jag har längtat i flera böcker efter att få läsa om! Love!! (både att jag älskar det och att det är love det handlar om...)

Rand och Min kommer till Caemlyn. Han vet att även Elayne och Aviendha är där, och det sista han vill är att träffa de tre tillsammans. Men han kommer inte undan. Min springer och hämtar de andra två, och nu tvingas Rand för första gången träffa alla tre som han älskar i samlad tropp. Han blir helt perplex, och säger helt enkelt som det är: Jag älskar dig, Aviendha. Jag älskar dig, Min. Jag älskar dig, Elayne. (varpå Nynaeve som också befinner sig i rummet håller på att krevera: Vilken bock! Vilket svin!) Men tjejerna svarar lugnt att de älskar honom tillbaka och att de är OK med det, och att de tänker gifta sig med honom alla tre. Typ. Plus att Elayne gör någon special-väktar-bindargrej som gör att Rand blir väktare till dem alla tre. Ja, och sen...sen vill Elayne förstås ha det som Aviendha och Min redan har fått. Rand i säng alltså. Varpå det blir pinsamt för de andra + Birgitte som ju på grund av väktarbanden allihop kan känna precis hur både Rand och Elayne har det i sängen. Röda i ansiktet löser de det hela genom att tillsammans sätta sig och supa sig fulla. Jamen hurra! Det är för sådana här partier jag älskar de här böckerna!

Och så träffar Mat äntligen De nio månarnas dotter! Och som han gör det första gången - fullständigt täckt i lera dundrar han in i drottning Tylins gemak, varpå Tylin svalt tycker att "jag har ett viktigt möte nu, min lilla duva, kan du komma tillbaka senare? Och ta ett bad först?" Drottning har storfurstinnan Suroth hos sig. Och någon som Mat först tror är ett litet barn, eftersom hon är så liten och smal till växten. Det är Tuon, De nio månarnas dotter. Senare ska Mat fly från Ebou Dar i samband med att drottning Tylin är bortrest. Något som borde ha blivit en enkel och snabb flykt med bara Mat, Thom, Olver och Juilin blir en storstilad historia där ett antal Aes Sedaier, damaner, värdshusvärdinnor och andra bekantskaper också ska med. Inte konstigt att flyendet inte riktigt går som på räls med alla dessa horder av folk. Tylin upptäcker dem. Över-sul'damen upptäcker dem. Och Tuon upptäcker dem. Och mitt i all villervalla, när Tuon är nedbrottad och bakbunden så får Mat veta att hon är den där Nio Månarnas dotter som han är förebådad att gifta sig med. Hon är liten och smal, inte alls hans typ. Han avskyr adelsdamer, och hon har en onåbart hög ställning inom seanchan - det innebär i princip döden att bara röra vid henne. Och här har han henne, på golvet, bakbunden. Ehh...hoppsan?

Visst, här är en hel del sega partier också. Perrin får förstås tokfnatt när han får reda på att Faile är borta, och så småningom att hon är tagen till fånga av Shaido. Oändligt många sidor ägnas åt hans fåfänga jagande efter henne, och också åt hur hon (och tråk-Morgase och Alliandre) har det hos shaido. Elayne fortsätter sitt intrigerande och sin kamp för Andors tron, och jag har fullt schå med att hålla isär namn på triljoner ädlingar, kungar, mörkvänner, Athan' miere och annat. Ganska segt är det också när Rand tillsammans med Nynaeve, Lan och Cadsuane (och namn, namn, namn, namn....som också är med i sällskapet) trampar runt i Bortre Madding på jakt efter asha'manerna som vänt sig mot Rand.

Men det är inte segt så länge. Strax är det dags för Le Grande Finale: Rand och Nynaeve länkar ihop sig och använder jätte-staty-sa'angrealerna för att rena saidin från den svartes smitta. De använder så mycket kraft att världen mer eller mindre darrar, och alla de Förlorade plus diverse andra fiender och löst folk kommer med hast via portaler för att se vad det är som händer och om de kan sno åt sig någonting eller döda Rand eller så. Men då står Cadsuane och andra Aes Sedaier och asha'maner där hoplänkade i cirklar, och med Callandor i högsta hugg, och försvarar. Härligt!

Titel: Winter's Heart
Titlar i svensk översättning: Vinterns hjärta + De nio månarnas dotter
Serie: Wheel of Time, bok 9
Författare: Robert Jordan
Köp den till exempel här eller här

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar